Som barn lyssnade jag till hur mina föräldrar och släktingar talade om "Gula faran". Dom skulle komma och ta över hela världen. Och dom var grymma. Det var efter andra världskriget.
Jag fick lära känna hövlighet, mildhet och givmildhet. Många hade tappat alla ägodelar under kulturrevolutionen. Dom var rädda människor.
Jag hade fördom att kineser var små, men det fanns många undantag, Hua Lee och hans föräldrar var långa. Dom var klädda i blå Mao-kostymer, byxor och enkel jacka. Mamman hade svart rakt avklippt hår och keps.
Kinesiska konstnärer måste måla natur och arbetare i jordbruket. Dom blev förundrade över mina halvabstrakta målningar av havet, som var mitt tema. Jag visade stora akvatintetsningar. Hua Lee översatte när jag berättade om tekniken. Dom kände bara till träsnitt.
Jag blev vald att representera kinesisk konst i USA och Europa.
SAM, Swedish Art in America, i mitt galleri, var nystartat med hjälp av vänner. Det kinesiska skulle bli ett fint komplement.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar